tisdag 9 augusti 2011

London brinner


Ibland vill jag bara kaskadspy på min samtid. Eller spotta på den. Eller slå den på kinderna och ruska om den och skrika "skärp dig för fan". Tyvärr kan man inte göra något av detta, allt man kan göra är att vara arg och uppgiven. Se på när ungdomar bränner ned London. De rånar affärer, kastar stenar på polisen och bränner bussar. All denna ilska och frustration har inte fötts ur ett vakuum. Det är tvärtom resultatet av Thatchers, John Majors, Tony Blairs och nu James Camerons nyliberala politik. Det är en politik som skapat en skuld som ungdomar i Storbritannien nu får betala för. De får betala med en sämre skola, färre fritidsgårdar och små möjligheter att studera på högskola. De får betala med försämrade livsmöjligheter för att betala en statsskuld de aldrig bett om.

Det går inte att försvara demonstranterna som förstör London. Men det går att förstå dem, kanske till och med sympatisera med dem. För om vi hade varit i deras sits, vad hade vi då gjort? Hade vi stillatigande suttit och sett på när politiker förstår vår samtid? Jag tror inte det. Hade vi helt lagligt demonstrerat på gator och torg? Jag hoppas det. Eller hade vi som ungdomarna i London gett oss på våra egna städer och polisen? Inte i någon större omfattning tror jag, inte idag. Men om klassklyftorna fortsätter växa och besvikelsen på samhället blir större kommer vi också snart att vara där. Då kommer snart också de svenska städerna brinna. Då kommer snart den svenska polisen avlossa skott mot sina egna medborgare.

Det vi kan göra för att undvika detta är att organisera oss, att se till att det finns demokratiska organisationer där man kan engagera sig. Att visa att socialismen är den enda ideologi som kan ge svar på människors problem.

/Björn Magnusson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar